Vanessa hyser i nuläget en lite skräckblandad förtjusning inför fenomenet spöken. Hon önskade sig därför en spöktårta till sin födelsedag, måhända i terapisyfte. Jag gjorde en lite snällare variant av spök-tårta, för att inte orsaka men hos barnet. =)
Tyckte det var kul att använda den helt klassiska, lite naiva spök-looken (med ett vitt lakan och svarta hål för ögon och mun) och sedan ge dem karaktär med hjälp av enkla accessoarer.
Jag ger er: Spök-kören!
Det är ett litet spretigt gäng men de delar kärleken till körsången.
Körledaren dirigerar så lakanen flaxar!
Fru Spök kommer aldrig försent till en körlektion. Hon har piffat till sig med tjusiga juveler. "Man vet ju aldrig, jag kanske blir "upptäckt"! Handväskan har hon i säkert förvar vid sin sida.
Vilda spöket lever rövare till vardags, hans lakan måste därför lappas och lagas flera gånger innan han växt ur dem.
Herr spök. En reslig karl med slips och bröstficka. Det är bra att han är med i kören, för han behöver lära sig att släppa loss lite mer..
Fransosen "monsieur Speuk", alltid med baskern på sniskan och en baguette i högsta hugg.
Minispöket är egentligen för liten för att vara med, men får hänga med morsan som leder kören.
Här har ni ett spöke som (till skillnad från de andra) inte lever under parollen "Åh vad förlösande det är att träffas och sjunga i stämmor tillsammans" ...vilket man kan utläsa ur hörlurarna och det faktum att han inte ens öppnar munnen..
De repar nu låten "Buuuuu, buuuuu, strålande buuuu" inför julkonserten.
Grattis Vanessa, hoppas du fick ett härligt kalas!
